Som förväntad blev Pascal Wehrlein klar för Manor häromdagen med stöd från Mercedes, och åter igen väcks frågan om "pay driver", vad är det som definierar begreppet "pay driver".
För min del är definieringen av begreppet "pay driver" både enkel och glasklar, en "pay driver" är en förare, som blir av med sin styrning i F1 om hans ekonomiska stöd dras in, punkt slut.
Så, hur många "pay drivers" finns det i F1 idag? Enligt min mening så är drygt 60% av förarna "pay drivers", som rent sportligt kan när som helst ersättas med andra som besitter likvärdig körförmåga, men har bättre finansiell stöd från sina sponsorer.
Wehrlein är bara en av raden av tyska medelmåttor som har köpts in i F1 under senaste decennier, en förare av samma kaliber som till exempel Heidfeld, Sutil och Hulkenberg, en duktig förare som saknar det lilla extra som utmärker en toppförare, en förare som saknar den "killer instinct" och mental styrka som en toppförare har.
Kevin Magnussen fick sin styrning hos Renault tack vare Troels Povlsen, mannen bakom företaget Bestseller ,där bland annat varumärken som Jack&Jones och Vero Moda ingår, enbart i Kina har Bestseller cirka 50000 anställda, så de finansiella musklerna finns som krävs för att stödja en förare på F1 nivå.
Det är ju för det mesta privata initiativ som ligger bakom de allra flesta "pay driver" kontrakten ,även om det ekonomiska stödet formellt kommer från ett företag. En ommöblering bland den högsta ledningen i ett företag kan innebära en omvärdering av sponsorsatsningens berättigande ur PR synpunkt, sponsorer vill ha valuta för pengarna, det vill säga positiv uppmärksamhet i media, all reklam är inte bra reklam, ingen vill förknippas med negativa resultat som kan tänkas decimera varumärkets marknadsvärde.
Dem sydamerikanska förarna har av tradition alltid haft med sig starka inhemska sponsorer, det räcker om man heter Piquet eller Fittibaldi att försäkra sig om frikostig sponsorstöd, dock är inte ett namn någon garanti om framgångar inom racing, det har ett antal av de här Piquets och Fittibaldis visat med all önskvärt tydlighet under de senaste åren.
Britterna har sin Racing Steps Foundation ,som stödjer lovande förare både på fyra och på två hjul inom flera olika klasser, till exempel är Oliver Rowland en av de förarna som sponsras av Graham Sharps RSF, en finansman av samma typ som Bestseller mannen Povlsen.
Saknar man de rätta kontakterna så uteblir sponsorstödet som i fallet Rosenqvist, det spelar ingen roll hur bra förare man är om man inte är en exceptionell sådan, både Marciello och Giovinazzi som fick stryk av Felix har hittat styrningar i GP2, den ena hos Russian Time, och den andra hos Prema, samma Prema som Rosenqvist tävlade för i F3. Jag personligen ser inte någon större kapacitet hos varken Marciello eller hos Giovinazzi, den förstnämnda kastades ut från Ferraris Young Driver Academy på grund av uteblivna resultat, och den sistnämnda har visat prov på svaga nerver när det verkligen gäller, men hittar man sponsorer så hittar man en sits hos ett bra stall, så enkelt är det hela, no money, no honey.
Nog om sponsorer och pay drivers i F1, jag för min del fortsätter att umgås med människor som bevisligen inte saknar kreativa vibrationer. Hojen på bilden här ovan var synlig i Santa Fe, en blandning av galna ko sjukan och amerikansk järnsmide, vore intressant att se vilka reaktioner den skulle väcka hos Svensk Bilprovning, de skulle kanske rent av kunna bli intresserade av att sponsra snubben bakom den galopperande galna kosjuka bygget genom att finansiera hans nästa hjärnsläpp.
Igår bevittnade jag en sammastötning mellan två falanger ur de märkestrogna bland muskelbil älskare, när Pete och Amber vädrade sina åsikter om varandras tveksamma fyrhjulingar. Den förstnämnda är en Mopar fanatiker, den sistnämnda en Ford dito, jag för min del är neutral angående märkesfrågan, jag gillar allt som har mycket knuff i sig.
Bränslepumpen i Ambers mustang hade pajat, så vi tog in hennes bil hos Pete så att hon kunde byta den. Pete passade givetvis på att hacka på Amber och hennes bil bäst han kunde, kallade Amber för blårökens prinsessa och hennes bil för F.O.R.D, en förkortning av found on roadside dead, Amber kontrade med, att det är bara efterblivna bondläppar som Al Bundy och Pete som är skitnödiga nog att sätta sig i en Mopar bajamaja utan att ha dasspapper med sig.
När de blev färdiga med att förolämpa varandra och varandras bilar, så började de diskutera i detalj fördelarna med Ride Tech, coilovers och four link, båda två föredrar original drivlina men ombyggt chassi, lite väghållning skadar inte när man har gott om pulver under huven,.det är lite Jekyll&Hyde vibbar över Pete och Amber.
Vi alslutar med ett "vem vet mest" inslag, bilen på den översta bilden känner de allra flesta igen, en Lotus 79 som bland annat Ronnie rattade med framgång, men är det någon av er som utan att googla kan berätta vilken bil den andra bilden föreställer, den ser ju ut även den som en Lotus 79,.eller?
Amen,..må Al Bundys Dodge vara med er.
PS. Om ni hamnar bakom den här bilen när ni semestrar utomlands, så undvik att köra på den, föraren i bilen i fråga kan under vissa förhållanden bli lite aggressiv om ni skadar hans ögonsten. PS.
Kul tävling Brandon :-)
skrivenUtan att Googla, inte lätt, men jag gissar att bild 2 också är en variant av Lotus 79, anpassad för Amerikansk Racing dvs Indy.
Utmärkt analys av Pay Driver !
Kan användas som referens i vilket sammanhang som helst.
Ciao